Livet är hårt, orkade inte blogga i helgen.

Lovade er en bild på min helg outfit men jag orkade inte både fysiskt och psykiskt.

  Ligger just nu i sängen, ensam känner ett tryck över bröstet och det kryper i kroppen.

Ångsten kommer, min man åkte tidigt i morse till Ukraina och här är jag.

Barnen är i skolan och jag har ingen ork eller motivation att göra någonting samtidigt som jag inte klarar av att sitta still.

Det kryper i kroppen och jag vet inte vad jag skall ta vägen, finns så många måsten... bara att laga mat nu i eftermiddag finns ingen ork till. Är inte hungrig alls, vill inte äta, vill ingenting. 

Sonen fyller i morgon och har ångest att jag inte köpt någon present än, tanken att cykla känns jobbigt.. funderar på om jag mår bättre i morgon när han är i skolan... jag måste ju köpa presenter...vet vad han skall få men måste ner på stan... bland folk... vill inte vara ensam, vill ha min man här   

Just nu vet jag inte hur jag ska klara av dessa dagar, att orka hålla skenet öppet när barnen kommer hem känns olidligt... 

skulle göra vad som helst nästan för att slippa dessa känslor, önskar jag hade nån att krama just nu....