livet-ar-fyllt-med-upp-och-nedgangar

Alla inlägg under januari 2019

Alltså, jag håller på att kräkas... kan inte slappna av..känns som en panik attack är på gång.. jag har en klump i magen och en i halsen. Varför måste man känna så här inför någonting nytt.. jag förstår inte.
Just nu önskar jag att veckan vore över.. iallafall att det vore fredag kväll...
På ons 15.30 börjar jag mitt första intro pass.. i 3 dagar framöver ska jag vara där.. jag mår illa... tankarna går i 210.. tänk om jag gör bort mig, tänk om jag svimmar av, tänk om jag får världens panik attack när jag är där... eller utanför.. tänk om dem inte tycker om mig, vad ska ut ha för kläder på mig(arbetskläder) får jag där.. tankarna bara far runt... Hur ska jag klara detta??
Känner mig skakis nu... måste försöka slappna av på nått vis...
Jag kommer lämna allt här hemma helt plötsligt, hur kommer det gå? Alltså jag måste sluta tänka på städ, disk, hundarna, ungdomarna och min man när jag väl börjar jobba... men HUR??
Hjälp vad ska jag göra... ?

ANNONS

  Godmorgon     


 

Hur står det till med er?


Idag vaknade jag utvilad och pigg, det var det länge sen jag kände så.

Har energi och ingenting känns omöjligt just nu, men jag vet att denna känsla kan snabbt avta.

Men ska försöka göra så mycket jag kan och bara njuta av stunden den håller i sig!

Idag är det fredag och dagens schema går i städ och ekonomi spåret, inte ens det känns jobbigt just nu   


En liten rolig nyhet som jag skrev kortafattat om (tror jag) tidigare... jag ska börja gå som tim vikarie som omsorgsassistent och på onsdag nästa vecka börjar intron på det stället.

Det ligger i Bojsenburg och är en gruppbostad, så det kan ju hända man hälsar på bekanta som bor i området vid tillfälle   

Nervösiteten har inte kommit ännu men kan tänka mig på söndag att det hoppar igång..

Skräckblandad förtjusning


ANNONS

Nu blir det lite wow wow wow i bloggen, lite samlade bilder som tagits de senaste dagarna.


 

  

  

 

Dags att gå ut med dem där busarna nu då   


God eftermiddag  


   

Nyss hemkommen från stan med min mor, hjälpt henne med lite ärenden samt att jag lämnat in lite papper till kommunen.

Det är nämligen så att jag ska börja ingå i den övriga världen nu och bidra med min arbetskraft.

Jag ska börja som omsorgsassistent(timmis)

Får börja på botten igen men nånstanns får man börja med tanke på vad jag vart med om och hur jag mått den senaste åren.


Idag började jag öka min medicin igen, jag mår bättre men det är inte helt bra ännu.

Dessvärre har jag dagligen huvudvärk och min smärtläkare trodde det var biverkningar men vi får se om det går över eller om min medicin måste bytas ut..

Kan säga att det här är den bästa medicin jag haft!


Hittade den här på nätet och den stämmer ju så himla bra!

 

Dem har "botat" mig flera gånger... konstigt att jag aldrig blir helt frisk ..


Ja vad ska man säga... fredagen kom och vi fick reda på att alla planer som skulle hända på lördag skulle hända.. 2 timmar senare.. Vi hade planerat att städa och handla osv för att slippa göra det på lördag.. när hon kom...

Men det gjorde vi ändå... här skall ingen sätta sig på oss inte !!

Blev så fruktansvärt besviken och arg.. att hälla en sån enkel överrenskommelse går tydligen inte  så det blev som det blev !

Kl 19 dök hon upp... inom mig skrek jag- VILL INTE HA HENNE här.. inte så som hon har behandlat oss. Men vi körde på och var precis som vi brukar och jag la inte mycket energi på henne alls... Middag och film blev det men hon tittade bara på sin telefon istället...

Så onödigt att hon kom hit..

Kl 12 på lördag drog hon men igen.. så det var det det, var som om om en klump föll från bröstet.


Att man bara kan dyka upp som gubben i lådan efter 3 månader och låsas att allt är som vanligt igen....

Hur *F kan man låta någon annan föra sin egen talan och tro att allt man ljugit fram skall mottas bra??

Hur skulle ni ta det om någon inte vill vara med er och bara drar sen vill komma tillbaka och göra om alla regler här hemma för att det skall passa den andras förälders regler den har??


Jag fattar inte, jag har tydligen inte ställt upp ett skit rent ut sagt, jag har det nedskrivet på papper nu.

På lördag vet jag inte vad jag skall göra, jag kommer att behandla denna antingen som luft eller så kommer jag säga precis vad jag tycker... på nått sätt måste jag få ur mig ilskan.. Just nu vill jag bara skrika rakt ut !!!  


Kommer aldrig att förlåta !!

    


I torsdags var jag på en anställningsintervju som omsorgsassistent, internjun gick bra- det är som timvikare till att börja med.

Jag har väl olika uppfattningar om jag vill jobba som det eller inte, snarare att jag är lite orolig att klara av att jobba med tanke på min problematik och vart borta från arbetslivet ett par år nu.

Det känns skrämmande men samtidigt känner jag mig redo för att börja jobba igen, längtan att få komma ut och träffa människor och känna att man gör nån nytta.

Det är väl bara att ta steget ut och prova sig fram, var ärlig på intervjun att jag har problem med ryggen osv men dem sa att om man nu är på ett boende som dem har så är det inga tunga lyft som det är när man är personlig assistent.

Så nu är det bara att vänta på besked skulle ta 1-2v... väntar på utdrag från polisregistret så innan dess för man inte börja göra intro.


Kan tillägga att min ökning av medicinen verkar göra bättre nytta nu, sist min man åkte iväg på jobbresa så kunde jag hålla mitt humör på bra nivå, jag hade bara lite ångest när han precis for men sen kunde jag bara vara som jag brukar.. men man vet ju aldrig hur det blir i framtiden. Det kan bara ha varit att jag visste att han skulle komma hem samma dag som gjorde att jag fixade det.. Får se när han åker nästa gång- då blir det nog 1v borta.. 

Bävar mig men det är sånt här man bara måste fixa som familj.

Största oron är ju när jag får jobb, hur skall man fixa det å han måste vara borta 1v.. och jag inte kan komma hem å gå ut med hunden?? Känns besvärligt...


Godmorgon     


 

Ja idag är det ny vecka och hela förra veckan har varit som i en dimma, ständigt trött, sover oroligt och ont i kroppen, får hoppas på att det bara är nån kort dimp.

I lördags så blev jag så illamående och yr, så kunde inte sitta upp fick ligga ner och äta maten.. men det var svårt att få i sig nått utan att få upp nått.


Igår var vi ute i skogen för är långpromenad med Danzer och godissök   

   

Här i fredags förresten så var det nån som spejade in lillhusse vid frukost   

 


Presentation


Varje ny dag
är en ny chans
att förändra
ditt liv

Fråga mig

0 besvarade frågor

Vad är klockan?

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ livet-ar-fyllt-med-upp-och-nedgangar med Blogkeen
Följ livet-ar-fyllt-med-upp-och-nedgangar med Bloglovin'

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2019 >>>

Ångest

 

Besöksstatistik

Gästbok

Sök i bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se