Godmorgon.

Det har varit så mycket den senaste tiden, känslorna har levt rövaren och jag vet varken ut eller in känns det som.

Jag vet att det är någonting å gång, kännr det i hela kroppen. Sen är jag osäker om jag skall ha samma mängd medicin som jag har just nu eller inte.. Det lutar till att jag skall sänka dosen. (Läkaren har godkänt det) om jag känner att dosen jag har idag inte funkar. Vill verkligen inte må som jag gör just nu iallafall. Jag har ont i kroppen, huvudet känns tjockt som "hemsk" bommul, kan inte tänka klart alls.

Samtidigt känner jag mig taggat till att ta tag i mitt liv... Jobbar fortfarande bara på timmar lite då och då men det känns ändå rätt bra. Ibland önskar jag att jag kunde ha lite GO i mig, våga ta för mig mera än vad jag gör just nu.

Vill itnte vara någon till besvär, vill klara mig själv och det är eller kan bli ett problem .. Man måste väga ta hjälp av andra men det är faktikst inte alls så lätt som det låter.

Dagarna bara rullar på, man gör samma sak och allt rullar på som i ett ekorrljul... runt runt runt.. känns som om det inte händer nått "spännande", oväntat ... det låter väldigt negativt kan säkert många tycka men jag vill få ut så mycket i mitt liv som möjligt.

Problemet jag har just nu är motivationen att göra saker och ting har försvunnit, jag fastnar lätt med blicken och tankarna bara stannar... vet inte ens vad som händer i huvudet just vid såna tillfällen.

Min man var borta 2 dagar här för ett tag sen, det var tungt men jag klarade av det, det gick bättre än det gjorttidigare men nu är det tal om en resa igen för honom på ca 1 vecka... Känner mig förvirrad.. hur blir det med mitt jobb, hundar och dem 3 tonåringarna här hemma som knappt är hemma och hjäper till... Blir han borta, vem skall ut med hundarna då?

Men det löser sig väl, bara jag som oroar mig i onödan. vet att min man inte skulle åka iväg om det inte funkar med mitt jobb/aktivitet. Ska börja på en åtgärd nu den 11/4 Jobb och utvecklingsgarantin.

Sen nu på måndag kommer jag börja på ett rehab program mån-tis i 10 veckor framöver, känns både och.. bssarna går ju så där jäääääte bra... not. Nu skulle man ha haft det där KÖRKORTET...

Känns som om jag bara ha klagat nu men så här är det just nu, den verkliga sanningen!