Känns som om mitt liv står stilla, alla andra får som dem vill känns det som..
Pekande ord som= asch det är väl inget å oroa sig för, asch- sluta tänka så, nu är du larvig, gör nått åt det då eller den här- se positivt..
Den sista tar mest när man säger det till mig, som om jag är nån negativ person till allt å alla.. lev mitt liv så ska ni få se!

Självklart, jag har inte kunnat haft ett bättre liv än vad jag har men jag har problematik att hantera vissa saker och dem sakerna är andra väldigt svårt att förstå om man själv inte har varit med om samma saker.
Försöker lägga allt bakom mig men " minnen" består efter allt elände jag vart med om så här det kommit ikapp mig men det skall inte hindra mig från att vara lycklig.

Just nu mår jag dåligt för situationen jag just nu är i är väldigt jobbig för mig, många förstår inte hur det är att ha ångest..
Min man är borta på affärsresa och här är jag... med ungar och hundar..å allt annat.
I morgon är min enda lediga dag denna vecka å jag skulle vilja ligga under täcket hela dan och inte göra någonting alls.. bara äta skräpmat!
Men livet funkar inte så... många tårar har kommit idag och fler lär det bli men det är bara att försöka ta sig igenom detta med... men det tar såå på krafterna efteråt..

Sova i natt... vet jag inte om det blir mycket av..
Ska försöka kolla på nått på Youtube nu.. hoppas på roligare inlägg nästa gång.

Kram på er alla

Godmorgon.

Det har varit så mycket den senaste tiden, känslorna har levt rövaren och jag vet varken ut eller in känns det som.

Jag vet att det är någonting å gång, kännr det i hela kroppen. Sen är jag osäker om jag skall ha samma mängd medicin som jag har just nu eller inte.. Det lutar till att jag skall sänka dosen. (Läkaren har godkänt det) om jag känner att dosen jag har idag inte funkar. Vill verkligen inte må som jag gör just nu iallafall. Jag har ont i kroppen, huvudet känns tjockt som "hemsk" bommul, kan inte tänka klart alls.

Samtidigt känner jag mig taggat till att ta tag i mitt liv... Jobbar fortfarande bara på timmar lite då och då men det känns ändå rätt bra. Ibland önskar jag att jag kunde ha lite GO i mig, våga ta för mig mera än vad jag gör just nu.

Vill itnte vara någon till besvär, vill klara mig själv och det är eller kan bli ett problem .. Man måste väga ta hjälp av andra men det är faktikst inte alls så lätt som det låter.

Dagarna bara rullar på, man gör samma sak och allt rullar på som i ett ekorrljul... runt runt runt.. känns som om det inte händer nått "spännande", oväntat ... det låter väldigt negativt kan säkert många tycka men jag vill få ut så mycket i mitt liv som möjligt.

Problemet jag har just nu är motivationen att göra saker och ting har försvunnit, jag fastnar lätt med blicken och tankarna bara stannar... vet inte ens vad som händer i huvudet just vid såna tillfällen.

Min man var borta 2 dagar här för ett tag sen, det var tungt men jag klarade av det, det gick bättre än det gjorttidigare men nu är det tal om en resa igen för honom på ca 1 vecka... Känner mig förvirrad.. hur blir det med mitt jobb, hundar och dem 3 tonåringarna här hemma som knappt är hemma och hjäper till... Blir han borta, vem skall ut med hundarna då?

Men det löser sig väl, bara jag som oroar mig i onödan. vet att min man inte skulle åka iväg om det inte funkar med mitt jobb/aktivitet. Ska börja på en åtgärd nu den 11/4 Jobb och utvecklingsgarantin.

Sen nu på måndag kommer jag börja på ett rehab program mån-tis i 10 veckor framöver, känns både och.. bssarna går ju så där jäääääte bra... not. Nu skulle man ha haft det där KÖRKORTET...

Känns som om jag bara ha klagat nu men så här är det just nu, den verkliga sanningen!

Ja vad ska man säga... fredagen kom och vi fick reda på att alla planer som skulle hända på lördag skulle hända.. 2 timmar senare.. Vi hade planerat att städa och handla osv för att slippa göra det på lördag.. när hon kom...

Men det gjorde vi ändå... här skall ingen sätta sig på oss inte !!

Blev så fruktansvärt besviken och arg.. att hälla en sån enkel överrenskommelse går tydligen inte  så det blev som det blev !

Kl 19 dök hon upp... inom mig skrek jag- VILL INTE HA HENNE här.. inte så som hon har behandlat oss. Men vi körde på och var precis som vi brukar och jag la inte mycket energi på henne alls... Middag och film blev det men hon tittade bara på sin telefon istället...

Så onödigt att hon kom hit..

Kl 12 på lördag drog hon men igen.. så det var det det, var som om om en klump föll från bröstet.

Att man bara kan dyka upp som gubben i lådan efter 3 månader och låsas att allt är som vanligt igen....

Måndag morgon, all energi, lust och ork har bara försvunnit från mig. Varför skall just jag behöva känna så här, är det allt jag varit med om mitt liv som tar ut sin rätt nu? Med mobbing, min fars bortgång, utsatt för psykiskt och fysisk misshandel, vänner som inte varit mina vänner, allt skitsnack bakom mig rygg... är det allt det som jag känner nu?

Min psykolog tror att det är en del av orsaken till mitt mående, att jag måste gå vidare och släppa det som varit.

Det jobbigaste i mitt liv just nu är att vi har en ständigt plåga som är på oss hela tiden men som vi inte vill skall ta över vårt liv. Men det är kämpigt att trycka bort den plågan, just nu väntar på ett telefon samtal med en arg person... det är jule tider och saker blev inte alls som det var tänkt. Men nu kör vi på något som vi här hemma vill göra så dem som inte vill umgås med oss, dem slipper !

På lördag morgon drar vi.. lämnar stan ett tag! Det kommer bli liv i lådan!

Som sagt, jag är hemma själv med våran Danzer, barnen är i skolan och gör sista rycket innan jullovet och min man är borta på affärsresa...igen... kommer hem på ons natt igen. Känner mig kass, igår damp jag ner i det där "berömda" hålet och allt var "s" ..

Nu i morse när han åkte iväg så kunde jag inte somna om, han åkte före 05... tankarna bara snurrar jus nu... har precis fått i mig lite frukost framför youtube.. tänkte jag skulle bli på lite bättre humör.. men nej det funkade inte det heller.

Nu efter Danzer fått lunch skall jag ta mig till min mor och hjälpa henne med sin julskinka, vi skall fira lilla julafton där på torsdag kväll. Men jag vill inte gå dit men jag är så illa tvungen... Ingen kan hjälpa henne annars.

Så jag får helt enkelt bita ihop och göra det jag ska...

Hur gör ni under julen, flänger ni runt till vänner och bekanta eller tar ni det lugnt? 

Önskar att jag inte kände som jag gör, känner mig så elak mot min man.

Vi mår inte bra nån av oss när han skall åka iväg, dels så vill han var hemma och jobba och sen vet han att jag mår så himla dåligt. Varje gång det är dags för resa för honom så tänker jag- det blir bättre den här gången... jag fixar det.

Så blir det- han åker, jag försöker sova så länge jag kan, går ut med hunden... sätter mig framför datorn och där.. stöper jag..

Alla känslor kommer på en gång när barnen åkt iväg till skolan. Gråter, har ett tryck i bröstet, känner så stor press på mig själv.

Jag vill inte stressa, jag vill inte göra någonting alls, jag vill bara rymma, lägga mig under täcket och vakna av att min man är hemma. Dem första gångerna han åkte iväg drack jag vin för att dämpa känslorna och det funkade bra men det är inte en bra lösning så det slutade jag med. Dem som inte har en sån här ångest kan inte sätta sig in hur vi känner det.

Att komma med kommentarer att- tänk på nått annat, gör det du tycker är kul, det går över bla bla ..

Eller hur.. det går över.. vet inte det ...

Har sån ångest nu inför jul med, vi är inte hemma över jul ska besöka min svärmor.. å där kommer då även vi träffa min mans syster med man, och hans bror med familj... Där kommer problemet.. min mans brors fru är såå energisk och jag klarar inte av att vara i närheten av henne... det ska hända saker jämnt, jag blir så stressad och får sån ångest.

Men jag får stå ut, men det känns såå jobbigt..

Just nu skulle jag vilja krypa ner under täcket och bara vara...har sån ångest för att jag får ångest...

I tisdags så var jag iväg till Säters rehabilitering center och ska börja ett program där man går igenom hela sig själv.

Har varit iväg och pratat med en psykolog och en arbetsterapeut och nu var jag iväg och träffade en läkare som är inriktad på smärta. Han var den duktigaste läkare jag träffat och som förstod mig och som hade humor !!

Alla läkare man träffat har knappt dragit på läpparna och bara gett en piller... men denna han lyssnade, flinade och förstod precis hur jag kände mig. Han sa att jag är helt normal som känner som jag gör och att vissa människor är mera känsliga än andra för situationer som förändras- vilket jag är en sån person.

Så jag fick komma dit på besök och jag fick åka hem så jag är inte helt sjuk i huvudet iallafall.

Det är så skönt att få prata med någon som inte bara säger att det löser sig, vi får hålla kontakten osv... bla bla bla...

Men tack vara min underbara vännina så fick jag komma till Säter så nu hoppas jag att jag får mera hjälpmedel att hantera min situation och även få mera självförtroende att jag klarar av mera än jag tror.

För i nuläge så känner jag mig 0 för jag vet inte vad jag kan jobba med, vet inte hur mycket ansträngning jag kan göra för att inte förstöra min kropp mera och vet heller inte hur jag ska hantera mina känlsor när jag får ångest.

Men framför allt vill jag få dem omkring mig att förstå hur jag känner så man inte klánkar ner på mig och bara säger att det bara är att rycka upp sig, gör nått roligt så tänker du på annat, håll dig sysselsatt osv...

Men min motivation finns liksom inte, jag orkar inte göra saker, kan inte göra flera saker samma dag och dagen efter blir jag så trött.. Som nu i igrå... jag var helt slut för besöket jag gjorde i tisdags i Säter.. Idag är ja piggare igen.

Det tar så mycket på mina krafter och det sa min läkare att det var helt normalt för någon i min situation.

Men hur ska man få dem omkring sig som träffar sällan att förstå att jag behöver lugn och ro omkring mig, det får inte hända så mycket på en gång.. jag behöver ta saker som det kommer.

Visst jag kan planera saker men inte ha ett späckat schema, energiska personer gör mig helt parasylerad. Får ångest och vill bara rymma. 

Kram

Ligger i sängen och tittar på en flightradar, flyget med min man är just nu precis ovanför Romänien. Min prins som är på väg till mig. Det ska bli så skönt att ha honom här hemma igen   

Idag har jag varit till smärtmottagningen här i stan för en första bedömning av en sjukgymnast. Aldrig har jag varit med om att dem gått igenom mig så mycket. Dem kollade verkligen igenom mig. Blev väldigt förvånad och positivt överraskad.

När jag var på väg ut kom en kvinna emot mig och sa att dem fått ett återbud till henne "hon är psykolog".. Egentligen skule jag få en tid till henne efter nyår men nu får jag redan komma dit till henne i morgon.

Många känner att går man till en psykolog så är man helt dum i huvuet men jag tar emot all hjälp jag kan och tycker folk att jag är dum så får dem väl tycka det.

Jag har varit med om så mycket i ´mitt liv som mobbing hela skoltiden, min far gick bort när jag var väldigt ung, en pojkvän/make som psykiskt misshandlade mig i många år och äldre män som förgripit sig på mig samt människor i min omgivning som gör allt för att förstöra för ´mig oss.

Det är inte konstigt att jag mår som jag gör idag men tack vare min underbara man och mina barn/bonusbarn har jag kommit på fötter igen. Men smärtan finns kvar inom mig, känner mig fortfarande osäker på mig själv i vissa stunder och nedvärderar mig själv´, att jag inte är god nog för att ha det bra.

Försöker lära mig att ta bort dem i mitt liv som får mig att må dåligt, det har jag gjort och dem blir mer hatiska och nacka skit om en. Men jag vet vad som är sanningen!  Förstår mig inte på personer som älskar att snacka skit om andra och komma med osanningar. Fått telefonsamtal från soc flera gånger och allt har blivit nedlagt pga att det finns inget att anklaga oss för. Vi väntar bara på nästa anmälan och nästa och nästa... Dessa personer kommer att fortsätta men vi har "rent mjöl i påsen" så därför går jag mer än gärna till en psykolog och pratar.

Har under alla år följt andra i deras fotspår och inte vågat säga vad man sälv tycker och tänker men med omständighetera som är nu är det PAY BACK !

SÅ nu ska jag göra det jag vill, våga säga vad jag tycker och vara mig själv.. Vill man inte eller tål man inte det så behöver man inte umgås med mig alls. Inte min förlust !!

Kämpa !!

Godmorgon sverige,

Idag vaknade man upp rätt pigg faktiskt, sovit rätt ok i natt trots att det var näst sista natten intill min man.

Igår var jag så deppig men sen kom min dotter hem efter nästan 1 vecka hemma hos sin pappa, då blev mitt humör mycket bättre    Snart är min grabb också hemma som varit borta i 1 vecka idag.

Han har varit lite hos pappa med men sen åkte han med sin farmor upp till Älvdalen.

Saknat mina underbar barn   

Linnea vill gå på bio idag så det ska vi, bra tid t.o.m så det är ett plus !

Visst skall det bli skönt att komma utanför dessa dörrar men känner en press på att jag ska vara så duktig och ordentlig mamma när vi är ute bara hon och jag.

Hittade en bra sak på facebook i går kväll. Det är som om jag hade skrivit det själv.

Så jag tänkte dela med mig av det till er   

Det finns några saker som människor som inte lider av ångest inte förstår.

1. Sömnproblem- Människor som lider av ett ångestsyndrm har svårt att sova på natten. Deras sömnmönster är rubbade av ständig orooch för att de psykiskt överväldigade, vilket har en negativ inverkan på deras sömnkvalité. Det lämnar dem ännu mer utmattade efter en hel natts "sömn".
2. Överdriven paranoia- Oavsett hur trygg eller hur positiv en situation är, kommer människor som lider av ångest alltid tänka på de saker som kan gå fel eller enligt plan. Tankarna tar över och blir större och starkare, vilket kan leda till enpanikattack.
3. Överanalyserar konversationer- Nästan alla tänker tillbaka på saker de skrev eller sa i en konversation och undrar om de valde rätt saker att säga, men människor som lider av ångest kommer att övervinna det till en punkt där de analyserar allt som sägs. Det är otroligt tröttsamt och sätter stor press på personen.
4. Tar andras åsikter personligt- De flesta vet hur man fattar beslut och söker professionell hjälp när de behöver det, men människor med ångest tenderar att ta allas råd och åsikter personligt. I deras huvuden är råd från omgivningen lika med professionell hjälp.
5. Konstant dåligt samvete- De flesta känner sig ofta skyldiga eller ångrar något, men människor med ångest känner det på en annan nivå. Känslan är mycket av allt är deras fel om något inte gårenligt plan.
6. Social osäkerhet- En vanlig form av ångest är social ångest som förhindrar personen från att träffa nya människo och prata infr grupper eller folk. Det är svårt för dem att säga vad de tycker eller tala högt under samtal. De känner att alla ögon är riktade mot dem och analyserar deras varje rörelse.
7. Jämför och analyserar konstant- Personer med ångest kan inte sluta jämnföra sig med andra, särskilt vänner och familj. De tycker ofta att anra är mer framgångsrika än dem och ignorerar sina egna framgångar. Eftersom de lyfter fram andras framgångar verkar det som om deras egna mål aldrig kommer att uppnås.
8. Rädsla inför framtiden- Ingen kan förutsäga vad som händer i livet, och denna osäkerhet skapar en stor psykisk stress för personer med ångest. Rädsla för förändring tillsammans med rädsla för osäkerhet påverkar deras hälsa, så försök att vara vänlig när de oroar sig för framtiden.
9. Misstag förstoras- Det är bara mänskligt att göra misstag. Ibland lär vi av dem och går vidare i livet, men människor med ångest ser inte det på samma sätt. Misstag tas ofta mycket allvarligt och de kommer ofta att tänka på sina brister mycket mera än vad som är sunt och normalt.
10. Psykisk utmattning- Du har redan läst ovanför alla saker som människor med ångest oroar sig för, så det borde inte komma som en överraskning att de upplever psykisk utmattning. Även om deras kroppar kan vara utvilade, jobbar deras psyke alltid, vilket är anledningen till att de sover mycket eller känner sig rastlösa under dagen.
11. Detaljfixering- Precis som när de överanalyserar samtal kan människor med ångest också fastna i de små detaljerna, tex hur någon sa "hej" till dem eller kollade på dem. Ibland kan de minsta detaljerna ta över deras tankar och de känner om något är fel. Det är viktigt att försäkra dem om att allt är bra och fråga dem vad de tänker på. De kommer förmodligen att dela med sig av vad som besvärar dem, det kan vara en stor lättnad.
12. Undviker att vara sociala- Personer med ångest kommer vanligtvis att tacka ja till inbjudningar eftersom de verkligen vill spendera tid med sina vänner, men deras ångest hindrar dem från att vara sociala. De kan ha svårt för samtal på grund av rädsla för att bli dömda och försöker undvika konversationer. Det är bäst att ta reda på vad som gör dem obekväma och ta reda på den bästa planen att ha en trevlig tid.