Morgonen började som en chock för mig, visserligen var det väntat men det kom så plötsligt.

Känner mig dålig som människa som bryter ihop av små saker men för mig så är minsta lilla avvikelse en stor grej.

Min man ska nämligen åka iväg med jobbet i ett par dagar utomlands..

Sist han var iväg brast allt för mig, jag grät och grät, så när beskedet kom så brast det totalt igen.

Tur i oturen hade jag en KBT tid bokad idag.

Dem som inte har ångest kan inte sätta sig in hur man känner och därför vill vi inte ha några kommentarer att "det där är väl inget farligt" eller att "nu är du väl löjlig" osv...  Sånt undanbedes.

Alla har vi rätt att vara oss själva och det är bara en själv som bestämmer över ens kropp och ens liv.

Livet är hårt och orättvist men det är bara att kämpa vidare