Den 30e januari då smällde det på riktigt.

Då började jag göra introduktion på ett boende här i stan, hade panik när klockan började närma sig tiden då jag skulle vara på plats.

Tankarna bara for iväg och man funderade på allt, kommer jag göra bort mig, tänk om jag gör fel, tänk om dem är otrevliga i personalen, tänk om dem vill att jag skall kunna allt och fatta allt på en gång.. osv osv... Huvudet snurrade... var på väg att hoppa på bussen hem igen när det var dags att byta buss...

Men jag hoppade inte på bussen hem, jag bet ihop och tog bussen dit jag skulle.

Ett djupt andetag och jag plingade på dören, 3 sek senare öppnades dörren och där stod 3 st... 2 personal och en brukare.. Nej tänkte jag... vet inte varför men sa Hej och dem välkomnade mig.

Väl inne så kunde jag slappna av "lite" .. blev presenterad för personal och brukare... fick en kyss på kinden av en brukare ..

Ombytt och klar...

Dagen gick bra, allt snurrade dock i huvudet av all information... personalen var jätte trevlig och brukarna var trevliga med.

Så 4 dagars intro blev det och blev klar med det nu den 5 feb !

Nu är man startklar att böja jobba som omsorgsassistent och första passet blev inbokat innan jag var klar med intron... nu på måndag kör jag 11-16.30 !  Nervös?... JA ...

Men jag är nöjd över min insats och dem vet om min problematik och det känns jätte skönt !