Trodde verkligen det här året skulle bli bättre än vad förra erbjöd men då blev det deffintivt inte..

Mina studier avslutade jag i måndags pga att jag måste prioritera mina barn (ungdomar), det var väl den största ansledningen sen att jag insåg att det var alldeles för mycket pluggande med ekonomi för mig. Så nu är man på jakt efter nya möjligheter.

Har ingen aning om hur framtiden kommer att bli för just nu känns allt bara meningslöst.

Sitter i telefonsamtal med mina ungsomar, sms kontakter till både höger och vänster och telefonsamtal med myndigheter och allt vad det är. NÄR sks lugnet infinna sig??

Fick knuffa iväg min son till skolan idag motvilligt, han har alltid velat gå till skolan tidigare men nu när han började 7an så vände allt. Utredningar pågår och därför alla samtal och sms just nu. Min dotter har stora kärleksproblem då hon också är under utredning... jag blir tokig... hur skall man orka allt... önskar att deras pappa kunde hjälpa till mera än vad han gör..

Min man stöttar mig i allt men han är ju inte vårdnadshavare så han kan ta vissa "möten"... det måste jag göra. 

Känner mig hjälplös... men idag kommer en underbar vän till mig så vi bara kan prata... jag sitter där jag sitter... känns som om allt just nu är mitt fel, att jag är en dålig förälder.. mina ungdomar mår inte bra och det är ju jag som skall se till så dem mår bra eller hur?! 

Har just skickat flera mail till skolorna osv så nu inväntar jag samtal och mail under dagen... Jag är helt slut, sliten, trött, utmattad och börjar fundera på om jag verkligen kommer orka komma ut i arbetslivet och fokusera på arbete när jag vet att det är sånt kaos här hemma. Men jag behöver tjäna egna pengar jag med. 

Men jag ska ge allt ett försök... försöka komma vidare.. vara positiv... måste kämpa för mina kära  

Å här kommer lite bilder ifrån starten på 2020!

Man börjar ju fundera på vad det är som händer..

Livet är kaotiskt just nu... det händer så mycket, varför skall allt hända samtidigt?

Vi har beslutat oss för att gå på familjerådgivning, inte för att vi slutat älska varandra utan för att fortsätta livet tillsammans. Men vi har mer och mer hamnat i det där berömda ekorrljulet.. allt rullar på, man gör samma sak dag ut och dag in.. inget spännande händer utan bara det "gamla vanliga" hela tiden... det gör att man bara känner sig.. jag vet inte man känner sig ur balans. Idag är det dags igen för ett besök och vid första besöket så fick vi känslan att "vad gör vi här"... vi fick höra att 99% av alla som går på rådgivning vill skiljas, dem bråkar osv.. Men så är inte fallet med oss.

Det är ju tabu att gå å prata, det skall man ju inte göra... då har man ju problem.. Alla får tycka vad dem vill men vi går dit för att må bra! 

Vi måste hitta tillbaka till gnistan, ha små dater och få egen tid och ensam tid från varndra med. Vi har haft 2 dater nu på tu man hand och jag har planerat in min mans födelsedag. Han vet inte vart vi ska bara att vi skall övernatta "någonstans". 

Jag hoppas det blir bra! 

Det är ju inte bara vi vuxna som har det lite "jobbit" just nu.. min ungdomar har det jobbigt med, framförallt min son. Så det är så mycket möten och funderingar hela tiden... hur man ska lösa allt på bästa sätt.

En sak jag måste göra för mina ungdomars bästa är att avsluta mina studier... ja delvis.. jag känner att det inte är min livsstil att jobba med ekonomi. Men jag måste fukosera på mina nära och kära just nu... Så vad ska jag göra nu? Ja ni det återstår att se... 

Men någonting positivt har hänt, min bonus son skall flytta hemifrån 1 mara    det kommer bli konstigt och han får nu känna på att sköta ett hushåll helt själv.. Kanske han förstår tidsnog hur mycket det är sköta ett hushåll.

Styrkekramar till honom   

I nästa inlägg kommer lite mys bilder på vad som hänt från årets början   då vi försöker hitta tillbaka. 

Kram på er