Godmorgon världen, idag vaknade jag faktiskt glad och det kändes verkligen konstigt för det var länge sen jag kände mig pigg och glad   !!

Trodde aldrig att jag skulle kunna somna igår kväll, men jag fick sällskap av min son i natt så det kändes skönt.

Somnade dock inte direkt, kollade på lite dilm innnan jag kunde somna- skräck   

Brukar inte kolla på serier men tänkte göra ett försök och har nu kollat på avsnitt 1 .. spännande var den.

Kl 06.30 gick sonens alarm igång ..

Och dem ville inte gå upp nån av dem., men en morgon kram från mamma fick upp dem båda   

Väl uppe så var det dags för morgon promenaden vid 07.30, lite rått ute idag med 7+ ute och dimma..

Ha en underbar dag, nu är det dags och kolla runt på lite julklappar   

                                                  

        ÄKTA KÄRLEK

                                                  

        Jag saknar dig så mycket   

Idag kom beskedet!

"Hen" kan ta coh stoppa upp någonting... sorry för ordvalet men kunde ha skrivit betydligt värre    

Allt är nedslagt- självklart när man bara ha ljugit ihop allt !! 

Tittar på lite film just nu för att skingra mina tankar men vad sjutton... hur bra går det... kanske är fel film val jag valt...

Vad ska ni göra idag? 

Då var det dags igen

Solo men detta är någonting jag måste leva med då jag fick reda på igår att han kommer åka bort 1 gång i månaden (inom sverige) och åka mera utanför sverige rätt ofta.. Trodde inte att detta skulle hända.

Min mans nya chef ser helst att alla sitter på kontor.. så vi får väl se vad detta leder... isåfall blir min man stationerad i Stockholm... pendla.. mm ja vi får se.. Känns som om jag inte kan ta något jobb om jag nu lyckas på få nått eftersom min man måte utomlands och resa mycket... vem skall då gå ut med hunden, se till så det finns mat på bordet osv...

Frågorna hopar sig rejält och vill inte vara till besvär för honom... min ångest blir ju inte lättare av detta..

Utåt sett måste jag se glad och när nån frågar hur man mår så blir det ofta- det är bra.. fast egentligen så vill man bara kräkas på den frågan... Jag mår inte så himla bra men jag försöker leva med det.

Blir så less på mig själv att jag känner som jag gör, önskar jag kunde blåsa ut  alla tankar i huvudet..

Usch känns som om jag inte kan skriva någonting positivt på den här bloggen men jag måste få utlopp på mina tankar och funderingar.

Fint väder har vi allafall, tur e väl det annars hade jag varit ännu mera deprimmerad.

Kram på er   

När man plötsligt får den där känslan...

att man inte vet vart man ska ta vägen, magen drar ihop sig.. man har ont, känner sig nervös, orolig och extra känslig. 

Det räcker med så lite så vänder ens humör tvärt... fast man egentligen bara skall skaka av sig obehaget och gå vidare.. tänka postivt. Min kropp är skakis, det händer ingenting med mitt liv känns det som, jag gör inget vettigt.

Ibland känner jag mig oduglig som inte har ett arbete, som inte kan ge barnen allt dem behöver, att jag inte kan bidra med pengar till familjen.

Jag gör så gott jag kan, det är bara jag som lätt blir negativ till mig själv och hur ska jag kunna släppa det?

Vill göra så mycket, jag vill se världen men har inte den möjligheten alls.. pga att jag inte arbetar..

Men hur ska jag kunna arbeta och vad kan jag arbeta med.. När min kropp är paj pga att jag jobbat så mycket inom vården.

Det är det enda jag är utbildad till och har försökt flera gånger att komma in på högskolan men inte lyckats.

Klart man bli negativ till sig själv att man är dålig.. 

Hur ska man kunna se positivt på sig själv när man inte kan uppnå något positivt som ger framgång för sig själv.

VIll inte leva på andra, vill kunna betala och bidra med min del till familjen. 

Här går man dag ut och dag in och gör samma saker hela tiden.

Turen till Västerås var underbar men när vi kom hem var det bara stress här hemma, barnen hungriga och ville ha middag direkt vi kom hem.. Vi hann inte ens sätta oss ner å ta det lugnt... 

Vi var proppmätta när vi kom hem men fick trycka i oss lite mat ilf..

Egen tid accepteras tydligen hos våra barn.. så vi funderar på att sätta hårt mot hårt...

Får inte vi egen tid får dem inte åka iväg på saker heller !!  Är vi elaka som känner så??

Varför ska man vara så egoistisk??  

Då var det helg igen, veckorna går så fort men denna helg är inte en vanlig helg för oss... iallafall inte för oss vuxna.

  Under protest från barnen så drog vi iväg på tu man hand till Västerås, vi har aldrig någon egen tid och det är väldigt svårt för barnen/ tonåringarna att förstå det. Att vi behöver vara ensamma en stund och ladda batterierna för att orka vara föräldrar på heltid. 

Denna diskution måste vi ha med barnen framöver...

Vi har nämligen bokat en föreläsning med LaxTon, jag har varit på en tidigare men min man ville se dem med och höra deras berättelse varför dem blev spökjägare osv. 

Dem är helt underbara dessa människor   

Innan föreläsningen käkade vi god lunch inne på Pitchers, var verkligen sugen på hamburgare och vet att dem är så goda här i stan på Pitchers så var tvungen och testa här med.

En 200g hamburgare med bröd och pommes... hjälp vad mätt man blev... är inte van att äta så mkt nu när man går på viktväktarna.Men ibland måste man få unna sig.

Kram på er   

Hej på er alla   

Idag ringde telefonen, en arbetsgivare ville att jag kom på en intervju i samma område jag bor i.

Så nu har jag varit på intervjun tidigare idag och jag ska ge besked i morgon.

Det är liksom inte bara ett som skall stämma, jag är ju så kass på engelska- usch.

Jag fattar när folk pratar engelska och fattar skrift osv men jag har inte pratat engelska sen man hade engelska lektioner i skolan. 

Jobbet är "nästan" mitt om jag vill ha det men måste då på en utbildnig nästa vecka... inte här i trakten heller.. 

Så måste klura ut med hundvakt då min man är bortrest just dem dagarna.. 

Frågan är om barnvakt behövs med då ... ALLT är så jobbigt att hjälpa till med här hemma.

Kommer krävas att barnen lagar sin egen middag om dem har otur i 2 dar... å gå ut med hunden som är sååå jobbigt...

Så jag har lite att fundera på som sagt.... 

Barnen är ju inte 3 år direkt... men dem kan betee sig som det tyvärr...

I morgon åker jag och min man iväg på äventyr och bara det är jobbigt för dem.... gå ut med hunden, diska och förbereda middag i morgon... Ni skulle se deras miner när vi berättade det för ett par veckor sen...

Herregud dem är mellan 12-18 år, ska man inte kunna laga mat och gå ut med hunden lite grann då??!! 

Eller vad tycker ni?

Sorry för taskig bild, men ibland blir man då överraskad... båda hund och katt nära varandra det är sällsynt det.

Alltid är det katten som fräser när hon ser hunden och då tror våran hund att hon vill leka... men det går bättre och bättre mellan dem, alltid något.

Blev ett kort inlägg idag.

Hoppas ni alla har det bra och hör gärna av er